Välkommen till vår blivande webbplats. För korrekt innehåll gå till www.du.se

- Ledarskapet innebär att lärarna hanterar komplexa och spänningsfyllda situationer, både i mötet med barnen som kollektiv och samtidigt som enskilda individer, säger Maria Olsson vid Högskolan Dalarna som den 23 september disputerar vid Stockholms universitet, med sin avhandling "Lärares ledarskap som möjliggörande och begränsande i mötet med "alla" barn.

- Läraren behöver rikta ett speciellt fokus mot enskilda barn för att ge barnet stöd och främja relationen men samtidigt begränsas möjligheten att där och då ägna sig åt de andra barnen. Läraren utövar ledarskapet i stundens möte med barnen, vilket inte helt kan förutsägas. De behöver agera i stunden utan att de anser sig kunna helt överblicka situationen, och samtidigt är det just i detta möte som läraren har möjligheter att anpassa sitt agerande till det som sker, fortsätter Maria.

- Läraren har ett ansvar för att leda aktiviteter, förebygga svårigheter och ge barnen ändamålsenligt stöd, men det är inte alltid säkert att barnen låter sig påverkas till att delta i dessa aktiviteter eller att låta sig stödjas. Det är väsentligt att "se" varje barn och att ta hänsyn till barnets förutsättningar och behov samtidigt som aktiviteterna ska ske utifrån en gemensam grund såsom ålder eller årskurs. Att beakta det enskilda barnets "bästa" och samtidigt, som ledare, verkar för att realisera styrdokumentens mål.

I avhandlingen beskrivs och analyseras innebörder av lärares ledarskap med grund i lärares erfarenheter från deras pedagogiska vardagspraktiker. Fokus kom i synnerhet att riktas mot dilemman och situationer som lärarna såg som problematiska. Intentioner att möjliggöra lärande och disciplinering för "alla" barn och att verka för "alla" barns intressen, det vill säga att skapa goda möjligheter till utbildning för barn i eller utan behov av särskilt stöd. Dock tycks dessa intentioner inte vara alldeles enkla att realisera i det konkreta mötet med barnen.

Maria Olsson analyserar olika bilder av lärarnas ledarskap. Dels framträder ledarskapet som möjliggörande, dels som begränsande i mötet med barn i behov av särskilt stöd. Lärarna ger uttryck för möjligheter att förebygga för att svårigheter uppstår och att ge barnen ändamålsenligt stöd. I samtalen med lärarna blir risker synliga för att dessa barns intressen underordnas andra barns intressen samt lärarnas intentioner för att verka för en utbildning där specifika resultat ska nås. Studien visar att lärarna, efter ett års cirkelträffar, såg ökade handlingsmöjligheter att utöva ledarskapet så att barn i behov av särskilt stöd, främjades.

- Min förhoppning är att de beskrivningar och analyser som finns i avhandlingen kan bidra till att kunskaper och diskussioner om lärares ledarskap i mötet med "alla" barn, fördjupas, avslutar Maria.