Välkommen till vår blivande webbplats. För korrekt innehåll gå till www.du.se

Vikten av att bevara nationella minoritetsspråk och stärka den kulturella identiteten hos elever från minoritetsgrupper har gjort det enklare för barn och ungdomar att läsa dessa i skolan. Hur detta ska göras i praktiken är däremot inte lika självklart visar pågående forskning.

Åsa Bartholdsson, docent i pedagogiskt arbete och lektor i socialantropologi, är inne i slutfasen av sitt senaste forskningsprojekt "Uppdrag kulturell identitet" som handlar om modersmålsundervisning generellt och för nationella minoriteter i grundskolan. I Sverige finns fem minoritetsspråk; finska, meänkieli (Tornedalsfinska), jiddisch, romani och samiska. Frågor som projektet ville ha svar på var bland annat hur lärarna tolkar sitt uppdrag och hur man realiserar styrdokumenten.

– Skolan har ett uppdrag när det gäller att stärka elevers kulturella identitet och vi har intresserat oss för hur detta uppdrag förstås och realiseras. I så kallad implementeringsforskning ser man ofta vägen från policynivå till praktik som en linjär process, från att någon formulerat något till att det blir gjort, säger Åsa. Vi pratar hellre om appropriering. En policy formuleras men passerar sedan filter som är människor med olika föreställningar, kunskaper och förutsättningar. Den tolkas alltså på olika sätt och är ingen rak process, snarare ganska stökigt. I den här studien har vi intresserat oss för dessa tolkningsfilter och gjort intervjuer med modersmålslärare, klasslärare i förberedelseklasser, föräldrar och elever.

Från början låg fokus enbart på minoritetsspråken men med tiden började Åsa titta på modersmål rent generellt, speciellt när det gäller kulturell identitet.

– Begrepp som kultur och identitet används i styrdokument men det är upp till läraren att förstå vad som menas. Begrepp som används är ofta för givet tagna men förutsätter att man pratar om samma sak. Det är till exempel stor skillnad hur klasslärare fångar upp begrepp som kultur och identitet mot modersmålslärare. Klasslärare tillhör ofta en majoritetskultur och det finns skillnader i hur man tänker kring just dessa ord.

– Något som framkommer, fortsätter Åsa, är att det saknas arenor där lärare kan diskutera. Skolan ligger på minus när det gäller att stötta kollegiala gemensamma problematiseringar. Tänker vi lika, hur kan vi tänka och vad behöver vi lära oss är frågor som lyfts. Många vill lära sig mer och det kan de göra i fortbildningsinsatser men också av varandra. Då behövs arenor för dessa möten.

Det här forskningsprojektet är ett samverkansprojekt som finansieras av Skolforskningsfonden och är formulerat tillsammans med en kommun. Ytterligare en kommun har tillkommit under resans gång.

– Tanken är ju så klart att det här ska leda till utveckling för hur man jobbar med modersmål och minoritetsspråk i skolan, säger Åsa. Forskningen ska ju ge en effekt i verksamheten men ibland kan det vara svårt att omedelbart se vad som är en effekt av vårt arbete. Men bara genom att vi pratat med lärare har det satt igång tankar och de har själva formulerat kunskapsbehov och önskemål.

2015 fick nationella minoritetsspråk egna kursplaner. Syftet är att stärka möjligheten för dessa språk att leva kvar. Därför är det numera mycket generösare kriterier för att erbjuda den här undervisningen. Till exempel behövs det inte längre minst fem elever för att genomföra en kurs och man har tagit bort kravet att språket ska talas hemma eller att man har ett tydligt släktskap till språket.

– Jag vill påstå att det finns ett generellt problem hur modersmålsundervisning organiseras, säger Åsa. Då hjälper inga kursplaner i världen. Ofta har eleverna 40-60 minuters undervisning i veckan och för det mesta i grupper som inte är nivåindelade. Det är både blandade åldrar och väldigt varierande kunskaper i språket. Dessutom har modersmålsundervisning inte så hög status i skolan, vilket både upplevs av lärarna och har konstaterats i tidigare studier. Modersmålslärare är sällan med i gemenskapen eftersom lektionerna ofta ligger sent, efter ordinarie skoldag. Vissa kommuner är offensiva och integrerar modersmålsundervisningen i verksamheten och ser till att även dessa lärare ingår i ett arbetslag, men långt ifrån alla. Vilka förutsättningar man har när det gäller gemenskap, läromedel, schema och lokaler spelar stor roll för att man ska uppleva att det uppdrag man har tas på allvar.

* Tervetuloa kouluun betyder Välkommen till skolan på finska.

Text och foto: Tina Sjöström

Fakta Åsa Bartholdsson

Bor: Borlänge

BakgrundDisputerade på Socialantropologiska institutionen i Stockholms universitet. Doktorand på Högskolan Dalarna och har jobbat här sedan 1998. Har även studerat här, vilket gör mig till en ”produkt av huset”.

Familj: En man som är lärare och tre vuxna döttrar varav en är lärare, en är lärarstuderande och en jobbar som lärarassistent. Dessutom tre barnbarn.

Fritid: Styrkelyft och Crossfit, men ett ryggproblem just nu gör att jag bara får cykla. Tycker också om att läsa, helst deckare och dystopier om världens undergång. Jag är otroligt ledig när jag läser. Är gärna tillsammans med barn och barnbarn.

Läser just nu: Lyssnar på första delen av Wool, en trilogi om folk som bor i cylindrar under marken eftersom det är syra i luften. Mycket spännande.

Reser helst till: Olika resmål, ibland sol och ibland storstad. Nästa resa går till Fuerteventura. Det var tänkt som en träningsresa, min man tävlar i triathlon. Jag får väl cykla istället. Och läsa, tar med mig tre böcker.

Drömyrke som barn: Ett tag ville jag bli journalist, sedan arkeolog och när jag var lite äldre, kriminalpolis. Att vara forskare är lite en blandning av alla tre kan man säga.