Välkommen till vår blivande webbplats. För korrekt innehåll gå till www.du.se
Tomas Axelsson
Tomas Axelsson

Nu använder han sig av tidigare forskningsresultat för att ta reda på hur vi tolkar komplexa film- och tv-berättelser beroende på personlig bakgrund och kulturell tillhörighet.

– Samhället är på väg att bli ett bildsamhälle, fler och fler tankar formuleras i ljud och bild. Det är YouTube ett bra exempel på, säger Tomas Axelson, docent i religionsvetenskap och universitetslektor religionsvetenskap inriktning medier vid Högskolan Dalarna. Det är intressant när film och tv blir resurser för personlig livsåskådning.

I sitt pågående forskningsprojekt med titeln "Audiovisuellt berättande och ideologiskt inriktningsbeteende" undersöker Tomas hur publiken tolkar komplexa berättelser beroende på kulturell bakgrund och vilken grupptillhörighet man har. På skärmen på hans skrivbord syns en bild föreställande den populära amerikanska tv-serien Homeland. Där ser vi tydligt huvudpersonen Carrie Mathison, klädd i rött, mitt i en hop diffusa, gråklädda förmodade muslimska kvinnor.

– Hur uppfattar du den här bilden? frågar Tomas mig.

Det första jag tänker på är förstås Rödluvan och vargen.

– Blicken dras till den rödklädda kvinnan och med våra västerländska ögon tolkas det som Rödluvan, omgiven av gråklädda varelser. De anonymiserade burkaklädda kvinnorna blir då symbol för den otäcka vargen. Men hur ser man på den här affischen om man bor på Västbanken, hur uppfattar de tv-serien Homeland och den terrorbekämpning som pågår i regionen? Den här tv-serien är dubbelbottnad, den för fram en riktigt proamerikansk verklighetsuppfattning samtidigt som den ifrågasätter den. Hur den uppfattas beror så klart på den egna världsbilden.

Tomas Axelson menar att den typ av forskning han bedriver även har politisk betydelse.

– Vårt samhälle blir mer och mer mångkulturellt och många världsbilder blandas. Då är det också viktigt att förstå att film och tv gör saker med människors syn på världen, konflikter kan uppstå för att grupper framställs på ett visst sätt. Det blir lätt upphettat och emotionellt och till viss del svårt att hantera. Se bara hur explosiva Muhammedkarikatyrerna blev 2005. Ljud och bild samspelar med våra ideologiska utgångspunkter på ett mycket intressant sätt.

När vi nu är på väg mot en bildkultur – ett emotionellt meningsskapande – där film och tv hjälper oss att på ett kritiskt sätt förstå världen så sätter det våra känslomässiga processer i rörelse. Vad händer när vi blir riktigt emotionellt engagerade?

– Det är intressant att se hur filmskapare kan styra oss samtidigt som vi som publik dras in i berättelsen och laddar den med våra egna känslor, stereotyper och fördomar, säger Tomas. Film blir vår tids berättelsereservoar, ungefär som heliga texter var förr i tiden.

Innan Tomas kom till Högskolan jobbade han inom kyrkans värld och började tidigt intressera sig för film och tv som alternativ till religiösa berättelser. Och att det finns liknelser mellan biografen och kyrkan som plats för existentiella frågor. Han tar upp ämnet i sin första bok "Film och religion. Livstolkning på vita duken".

– Filmberättandet är ett sätt att skapa en grundläggande bild av världen. Många av de personer jag intervjuade för min doktorsavhandling 2008 "Film och mening", beskriver också hur starkt vissa filmer kan beröra på ett existentiellt plan. Just det belyser jag ännu mer i boken "Förtätade filmögonblick: Den rörliga bildens förmåga att beröra".

– Det viktigaste avtrycket som min forskning gjort är att ifrågasätta film som enbart en fråga om verklighetsflykt, säger Tomas. Det är mycket mer som pågår. Under tittandet har vi en process igång där vi tänker både allvarliga och djupa tankar om oss själva och samhället samtidigt som vi är med om någon lustfyllt. En av slutsatserna är alltså att meningsskapandet pågår i vår vardag, bekvämt tillbakalutade i soffan. En audiovisuell njutning och problemlösare på samma gång.

– Nu vill jag inrikta forskningen mer och mer mot Sveriges mångkulturella utmaningar där laddade bilder av världen kan landa väldigt olika beroende på sammanhanget. Här finns grundforskning att göra där högskolans humanioraforskning kan skapa ny och viktig kunskap genom att utnyttja den mediespecifika forskningen som är stark hos oss, avslutar Tomas Axelson.

Text och foto: Tina Sjöström

Fakta Tomas Axelson

Bor: Falun, Gamla Herrgården

Familj: Fru Ylva som är psykolog och två filmintresserade söner på 25 och 28 år

Fritidsintressen: Innebandy och långfärdsskridskor. Och film såklart.

Stark filmupplevelse: Children of men. I en värld av krig där kvinnor blivit sterila föds ett barn. När soldaterna hör barnskrik tystnar vapnen. Ett så mjukt värde som ett spädbarn blir plötsligt kraftfullt och vapnen betydelselösa jämfört med barnets skrik.

Drömyrke som barn: Som tonåring ville jag bli regissör. Nu forskar jag om vad den urkesgruppen gör.

Person jag beundrar: Svår fråga. Ordet beundran har något passivt över sig som jag har lite svårt för. Men när jag ser mänskliga katastrofer så har jag alltid känt enorm respekt för de kvinnor som i de mest utsatta situationer ändå lyckas skapa livsbetingelser och överlevnad för sina barn.

Min roll på Högskolan Dalarna: Jag undervisar både färska religionsstudenter och handleder examensarbeten. Har också varit med och byggt upp medieutbildningarna. För ett år sedan blev jag docent i religionsvetenskap och är idag senior forskare och jobbar med uppbyggnaden av den interkulturella forskningsmiljön vid Högskolan Dalarna.